Nu börjar det på riktigt...

Idag var det sista inskolning dagen för Josef på hans dagis, och ska jag vara helt ärlig så känns det jävligt tungt för mig. Tänk er att han kommer vara hela dagar på detta dagis med människor som han inte är van vid. Han kommer inte ha någon som uppfyller alla hans behov och som ger han all uppmärksamhet som han är van vid att få här hemma...
Jag önska att jag kunde stanna Med honom för alltid och aldrig släppa honom ur mitt sikte men det går inte. Så funkar inte livet och det måste jag acceptera.
Det är stora förändringar på gång i våra liv. Man märker att han har påverkats av detta för han har blivit lite gnälligare om dagarna, han vill vara nära och gärna sitta i famnen hela tiden. Och klart som fan att han ska få det! 
Han är van vid att ha mig nära honom dygnet runt, men nu när jag har börjat jobba så har det blivit mindre tid med honom och han har fått vara med andra ganska mycket. Jag får verkligen skuldkänslor för detta....

Men trots allt detta så vet jag att detta är bra för Josef och att han kommer lära sig en massa nya och roliga saker och utvecklas mycket på dagis. Och sen att han trivs på dagiset är verkligen något positivt som gör mig lite lugnare..
 
Ni som själva har barn kan säkert relatera till hur jag känner....
Är det någon som läser min blogg som själv har barn som börjat på dagis?
Kan ni inte berätta hur det var 
☺

| |
Upp